Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
påtvinga henne dessa fjettrar i arf; rättvisan skall aldrig göra det; och
tiofaldt olycklig den i sådan träldom födde, om han icke anser som mål för sitt
sträfvande att befrias ifrån så skymfligt ok.
I sin tillämpning kommer emancipationen tillgodo: 1:o de här i landet födde
judarne; 2:o de utrikes ifrån inkomne och här bosatte, och 3:o dem, hvilka
framdeles inkomma och tillåtas bosätta sig. Hvad nu de första beträffar, så
bör, i vår tanke, ingen af de allmänna rättigheter, som äro hvarje annan
trosbekännares barn medfödde, kunna frånkännas Israelitiska
trosbekännares barn, så vidt man icke på dem vill använda den Romerske slafvens
eller Parians lika ogudaktiga som omenskliga rätts- eller egentligen
orättsförhållanden. Är det fråga om rättigheter, som först skola förvärfvas, då har
man att tillse, huruvida aspiranten också äger alla de egenskaper, som
fordras för fullgörandet af de skyldigheter, som motsvara de eftersökte
rättigheterna; men för att besitta allmänt anborne rättigheter, dertill fordras
ingen annan egenskap, än den att vara född. De kunna minskas desse
rättigheter, ja förverkas, genom brott, men böra det aldrig genom födsel; ty
alldenstund man födes oåtspord i afseende på både tid och ort, kan man
ock genom intet förhållande, ingen föreskrift upphöra, i födseln, att vara det
lands barn, der man först såg dagsljuset; och för alla landets barn böra
allmänna rättigheter vara lika.
Ordningen träffar nu de icke infödde men här i riket redan bosatte
judarne. De äga inga medfödda rättigheter. De äro icke landets barn,
och borde alltså först hafva förvärfvat sig rättigheter att blifva medborgare,
innan de tillgodonjuta dem. Vanligtvis sker detta genom en laglydig vandel
i allmänhet, förenad med gagnande verksamhet, i mån af individens råd och
lägenhet. Förnuft och en sund statslära säga, att dessa egenskaper berättiga
äfven den icke i landet födde att till medborgare upptagas. 1782 års
reglemente sade, med afseende på judarna, nej härtill. Och grunden för detta
nej — vi sökte fram den möjligt bästa — kan hafva varit, att man ansåg
judarna ur stånd att kvalificera sig till goda medborgare. Men långt ifrån att
förledas till en blind tro på denna sats, en tro som i fördomens lerjord slagit
så djupa rötter, att man till och med hör satsen användas i omvänt skick,
nemligen: att de medborgerlige kvalificationerna mindre uppskattas, om den
som äger dem är jude — hyse vi tvertom den fulla övertygelse, att lika litet
som hvarje bekännare till den härskande kyrkan ofelbart eger goda
medborgare-egenskaper, lika litet uteslutas desse genom bekännandet till den
mosaiska trosläran. För att bevisa det förra fordras just inga djupa
forskningar, och hvad vi, för vår del kommit i erfarenhet af, i afseende på det
sednare, har för ingen del försvagat utan tvertom stärkt vår öfvertygelse.
Judarne äro menniskor som andra. De äro idoge, men mer och mindre, liksom
andra; de hafva böjelser, som andra; de utesluta sig icke ifrån att gagna det
allmänna, liksom andra; de äro inga större hexmästare, än andra; det är blott
i inbillningen som naturgåfvorna och deribland det så kallade födgeniet är i
allmänhet större hos dem än hos andra; och om de icke tillbakastötas, skola
de icke stå mer isolerade än andra. Bort derför med desse från en fanatisk
medeltid hämtade, af en Eisenmenger, en Rühs, en Fries med flera
judehatare uppvärmde små historier, hvilka hafva så stort syskontycke med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
