- Project Runeberg -  Judarna på svensk mark. Historien om israeliternas invandring till Sverige /
171

(1924) [MARC] Author: Eskil Olán
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

heliga Inqvisitionens Autos da fé, förfärlige och menniskoskändande i åminnelse;
ty att för trosbekännelsens skull bränna menniskor på bål, eller brännmärka
dem till heder och medborgerlighet, liknar så der temligen hvarann. I
Frankrike, Holland, Belgien, Hessen och Förenta Staterna är juden statsborgare i
oinskränkt bemärkelse. Med ringa inskränkning är han det i England, i
Preussen, i Danmark och flerstädes. Alla dessa länder hafva hört fördomens,
ängslighetens, orättvisans röst höjas emot Emanicipationen och dess befarade
följder; men följderne hafva uteblifvit och rösterne hafva dels tystnat, dels
erkänt att de som låtit höra sig för saken, hade rätt. Och vi betvifla
ingalunda, att det kommer att gå likaså här i Sverige. Erfarenheten skall utan
tvivel lära oss att den fruktade öfversvämning af judar lika litet skall inträffa
här som den inträffade annorstädes. De duglige stanna väl i allmänhet kvar
hvar hos sitt, och de oduglige, då de hitkomma »hädanefter för att sig
härstädes bosätta», bli väl åter bortviste, så väl som hvarje annan oduglig, utan
afseende på hvilken troslära han bekänner sig till. Så är vår åsikt, och vi
åtnöjer oss med att för denna gång hänvisa den, som är vän af att höra
erkändt competente författare-auctoriteter säga om saken, till Herders
Blicke in die Zukunft
, 3:e brefvet. Blott ett enda citat må här finna en
plats. Preussiska Stats-cansleren, Fursten Hardenberg, yttrade redan den
10 juni 1815: »Den vid kongressen af en öfvervägande majoritet yttrade
mening och det på grund deraf fattade beslut, lemna ej rum för något tvifvel,
att det ju är hela Tysklands allvarliga avsikt, att bevilja desse judiske
innevånare medborgerlige rättigheter, mot det att de öfvertaga medborgerliga
plikter, och att dymedelst ej allenast för Christendomens sak vinna blott det,
att en mångårig svår skuld af till en del grym ofördragsamhet inlösas på den
rättsenligaste väg, utan ock det, att åt en talrik klass af Tysklands
innevånare göra möjligt, att på öfvertygelsens milda väg öfvergå till det bättre.»

Gatustrider och stenkastning.



I Stockholm framträdde oviljan mot judarnas nya friheter mera tydligt.
Här voro israeliterna samlade till sitt största antal inom landet, och deras
verksamhet var därför mera direkt märkbar för oppositionen.
Huvudstadens befolkning befann sig därjämte vid oroligt humör på grund av åtalet
mot hr Crusenstolpe, och en del gatustrider uppstodo även under sommaren
1838, därvid kavalleriet högg in på folkmassan och därigenom ökade oviljan
mot regeringen. Under intryck av den allmänna oron bland folket började
även avogheten mot judarna att leda till våldsamma demonstrationer inom
de äldre stadsdelarna och i närheten av Kungliga Slottet.

Början gjordes på aftonen den 29 augusti, då en folkhop så småningom
samlades, som under rop och oväsen gav sitt misshag tillkänna. Man
urskiljde orden »judarna», »Skogman» och »Nehrman», och inom kort
övergick folkmassan från ord till handling. Demonstranterna drogo sig ned mot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:46:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/eojpsm/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free