Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fi
EOS.
N:o B
Då ungdomania gingo hcni don dagen
pratade de under hela vägen om hvad
pastorn sagt. En annan gång talade
pastorn om, huru godt det var. att man
redan som ung begynte arbeta för någon
stor och ädel sak och nämnde då
arbetet för nykterheten. Den dagen voro
ungdomarna så lysta, medan do gingo från
skriflskolan. Enhvar gick med sina
tankar.
* •
*
En tid efter konfirmationen
sammanslöto sig många af skriflskolcbarnen till
ott förbund. De ville arbeta för något
ädelt och godt. Nykterhetssaken var också
tncd på deras program.
En söndagseftermiddag gick hela
föreningen till prästgården. Pastorn gick
förundrad ut for att höra hvad de
önskade.
Där stod ,.gossen" i spetsen för de
andra. Han tog af sig mössan och
hälsade.
„Vi komma hit för att tacka pastorn",
sade ban. „Vi försöka följa pastorns råd
att arbeta för ett högt och ädelt mål.
Därför hafva vi slutit oss samman och
söka hjälpa hvarandra. Nu bedja vi
pastorn vara så vänlig och hjälpa oss ibland,
Ett föredrag nu och då skulle göra godt".
Pastorn stod och såg på gosseu. Han
tänkte vid sig själf: ,jag vet hvem det är
som borde tackas härvidlag. Den
välsignade gossen". Högt sade han: ,jag
skall med tiuds hjälp komma. Och så
skola vi alla hjälpas åt".
Och sedan hette det alltid, när ett lag
skullo tagas eller ett arbete utöfvas:
„Vi vilja alla hjälpas åt".
(Ur Monniitikevenneu.)
A 8.
m
Lilla Kalles nya stöflar.
Cl ,
(Mi^-illa Kalle, en liten blek och mager
ér^ fyraårig gosse, satt en dag utanför
sina föräldrars boslad med en butelj
mellan sina knän. Då och då tittade han
ned i butetøen och sado: „Jag undrar,
om det kan vara några stöflar där." Han
ville vara med om festen i söndagsskolan,
mon han hado inga skor. Hans moder
hade lappat hans kläder, men sado, att
hans stöflar voro så usla, att han måste
gå barfota. Hastigt greps Kalle af en ny
lankc: ,.Kanske finnas do ändå där!" Han
log en sten och slog sönder buteljen.
Men däri funnos inga stöflar. Och han
blef förskräkt, ty det var hans faders
bränvinsbutelj. Han började då gråta och
snyftade så högt, atl han icke hörde
fol-stcg bakom sig, tils han hörde en rösl
ropa:
„Hvad vill dotta säga?" Gossen sprang
då upp i stor förskräckelse; dol var hans
fader.
„Hvem har slagit sönder min butolj?"
frågade denne.
„Det har jag gjort", sade barnet
skälfvande i hela kroppen.
„Och hvarför gjorde du det?" Kalle
blickade upp i faderns ansikte. Hösten
var icke så barsk, som han hade väntat.
Saken var, att fadren blifvit gripen vid
åsynen af det svaga, bleka barnet, som
satt där, en bild af jämmer och nöd,
gråtande üfverljudt och nedböjdt öfver
den sönderslagna butoljen.
„Jag gjorde det, ty jag trodde, att jag
skulle finna där ett par nya stöflar. Jag
behöfver nya till söndagsskolfesten — alla
de andra pojkarne ha sådana."
„Huru kom du att tänka på, att du
skulle finna stöflar i en butelj", sporde
fadern.
„Jo, mamma sade det. Jag bad henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:49:32 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/eos/18951896/0038.html
