Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinnan förfärad. »Inte ett ord får
ni säga till Émilie! Det blir skandal,
scener, förklaringar — det blir aldrig
slut därpå! Och hvad skall det då
alltsammans tjäna till? Vi ha det ju
så trefligt och präktigt som vi ha
det. Det är ju blott ett behag mera
att veta med sig själf, att man icke
är narrad! Lyd mig nu» — hon
gick fram och lade bevekande handen
på hans skuldra: »Rör icke vidare i
denna sak! Ni vinner blott att
förstöra er Sophies rykte.»
»Jag kan inte lyda er,» ropade
Rousseau rasande. »Jag måste tala.
Detta förräderi af vänner mot en vän
är allt för upprörande!»
o
»A, de ha lekt en smula
kurra-gömma bakom vår rygg — vi ha ju
nästan gjort detsamma bakom deras.
Naturligtvis: vår lek var oskyldigare,
den skadade ingen — utom oss själfva,»
tilläde hon med en suck. »När de
tala om oss, kalla de oss också för
förrädare, det vill jag dö på.»
»Om de göra det, så tala de emot
sitt samvete — både Grimm och
Madame d’Épinay. Ty de känna mig,
de veta» — han rätade på sig och
stack högtidligt handen innanför västen
— »att i Jean-Jacques Rousseaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
