Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
.sinsemellan soffan och de stolar, som funnos
därinne. När • detta var undanstökadt, satte man sig
på en backe utanför stugan med utsigt åt sjön
och började äta.
Sjön låg lugn som förut. Icke en vindfläkt
krusade den klara vattenytan, björkarnas smala
kvistar hängde med friska, ljusgröna småblad,
långa och smidiga ned mot vattnet, och högt uppe
i luften ilade svalorna om hvarandra på sin jagt
efter luftens osynliga insekter.
När de ätit, framtogs en kvartersbutelj med
punsch, hvilken i all hemlighet insmugglats på
samma gång som matsäcken. Det räckte till två
glas per man, ifall Kalle nöjde sig med ett och
ett halft. Och det fick han göra, efter han var
öfvermaga.
— Det är jäkla skönt här, förklarade Erik och
vräkte sig på ryggen i gräset.
Kalle gjorde genast på samma sätt och
betraktade uppmärksamt de små lätta molntappar,
hvilka högt upp liksom smögo sig fram under den
klarblå hvälfningen. Han sade ingenting, men han
låg och drömde. Ty Kalle var en ordkarg och
känslig svärmare.
Klas satt stilla och sög på en åttaöres cigarr.
Han var den ende, som kunde röka.
Så började de att tala om flickor. Och Klas
och Erik berättade sanningsenligt, hvilka de voro
kära i. Turen kom till Kalle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
