Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
tarfligaste nödtorft. Jag tror icke, att Gud skapat
verlden på .några dagar, när min kunskap säger
mig, att den behöft millioner år för att långsamt
växa fram. Och jag tror ej, att denna myts för
fattare känt till alla dessa stora resultat, som nu
välmenta menniskor påstå, att de under bilder
hafva framstält till en lärdom för alla tider. Jag
tror ej, att Gud skapat menniskan från begynnelsen
god för att sedan låta henne falla. Och alra minst
tror jag, att han utgifvit sin son för att hjälpa
upp, hvad den högste själf icke rådde med. Jag
tror ej på tre personer i gudomen, som tillsammans
blott äro en person och ändå äro en person hvar
för sig. Jag tror ej, att jordlifvet är till för att
vara oss en börda och jorden för att vara en
jämmerdal. Jag vet icke, om jag tror på en gud,
och icke om jag tror, att vi i ett lif efter detta
skola få igen, hvad vi här med suckan och tårar
längtat efter. Men ett vet jag, som jag tror
på med hela styrkan af min själs innersta och
varmaste åtrå: jag tror på en helig ande, som alt
mer har genomträngt och skall genomtränga
verlden, och den anden är det, som lär människorna
att älska sanningen så högt, att de kunna dö för
den. Den lär oss att älska våra bröder, den lär
oss lida för andra, att arbeta för andra. Jag vet
ej, hvem eller hvad den anden är. Men för mig
är den gud. Ty jag kan ej tro på en gud, som
tänker lägre tankar, än jag tänker själf. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
