Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
denne ande är det, som I viljen döda I, som icke
ären hans barn.
Utan att veta det hade han rest sig upp och
oroligt gått fram och åter med korta steg,
ständigt framför professorn. Denne satt stilla. Hans
ansigte uttryckte en tydlig sympati, som gjorde
den unge mannen godt. Det uppstod en lång
stunds tystnad, under hvilken hvar och en satt
försjunken i sina egna tankar. Grane med en
ängslig väntan, på hvad som skulle komma.
Slutligen såg professorn upp och sade liksom
för sig själf:
— Ja, här fins ett verkligt andligt behof.
Jag ser det. Det är ett andligt behof. Ja, det
är det.
Grane frös. Han kände sig till mods, som
om han vore ett lik och kunnat kläda af sig själf,
lägga sig på dissektionsbordet, själf föra knifven,
som blottade musklerna och nerverna omkring
hjärtat, medan en annan stod lutad öfver honom
med en lup under ögat, och sedan denne forskande
betraktat honom, som resultatet af sin
undersökning meddelade:
— Ja, här fins ett hjärta. Det kan klappa
varmt och känsligt. Det kan lida, det kan jubla.
Jo, här fins verkligen ett hjärta.
Han hörde knappast, hvad professorn sedan
sade. Så upptagen var han af denna tanke.
Professorn bad honom emellertid att icke för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
