Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
en svordom eller inte, och om jag i sista fallet
inte skulle ha rätt att använda den. Jag
begagnade uttrycket en gång på försök, men fick starka
samvetskval och bekände det genast på kvällen,
fick absolution och uppmanades att för säkerhets
skull undvika äfven alt, som kunde komma att
erinra om svordomar. Jag blef på detta sätt
samvetsgrann, men det kom något sjukligt i denna
samvetsgrannhet. Och dessutom har jag på senare
tiden trott, att dylikt förstör barnsligheten och
friskheten. Jag var också betydligt lillgammal och är
det kanske än. Vid äldre år försvunno emellertid
frågorna, samtidigt med att svordomarna tilltogo.
— Och, tillade han dröjande, jag har ändå
min mor att tacka för så oändligt mycket, fast
hon kanske altid kommer att känna sig
undanskjuten. Ja. Och så var det en sak till. Jag fick
ej, som jag ville, vara glad, ty min mor var så
rädd för verlden och talade altid om verldens
ondska. Och jag tyckte altid om verlden jag,
som hvarje sundt barn gör. När jag var
bortbjuden bland andra barn eller t. ex. ville åka
skridskor på en söndag, så såg min mor altid,
eller åtminstone ganska ofta, sorgsen ut och sade,
att hon ville visst inte hindra mig. Jag fick göra,
aldeles som jag ville o. s. v. Och med detta
följde en tyngd, som gjorde mig rädd att tala om
mina nöjen. Därför var jag också mest naturlig borta,
och detta var det första, som drog mig ifrån hemmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
