Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
Jag tror för resten, att min mor hade sina
tankar riktade på det där, som vi nyss talade om,
och hon varnade mig ofta för ungdomens
förvillelser och talade om, att Gud ser mig, äfven när
jag vore osedd af människor o. s. v. Och då
menade hon nog detta. Men inte förstod jag det.
Och så blef jag sexton, sjutton år. Jag mins
inte nu årtalen så precis. Och så kom detta, som
jag ej hade en aning om. Och det kom utan
några direkta tillskyndelser utifrån.
Det varade ungefär ett år. Och uppvaknandet
vill jag inte tala om. Jag tyckte, jag var utstött
från alla människor och jag grät och bad Gud.
Det var då, jag hade en tid af religiositet, under
hvilken jag gick i kyrkan och på bönemöten och
höll långa hemliga bönestunder med sig själf.
Men jag hade läst någonstans, att man ofta
behöfver någon att förtro sig åt för att komma ur
en synd. Och hvad tror du, jag gjorde? Jag gick
till min far. Jag var samvetsgrann, ser du. Till
min mor kunde jag inte gå, och jag hade en
känsla af, att han borde förstå mig.
Jag ser ännu, hur han satt vid skrifbordet
nedlutad öfver en kontorsbok. Jag var hemma på
besök. Det var julen, innan jag blef student. Jag
berättade det för honom, men jag darrade i hela
min kropp af rörelse. Aldrig i mitt lif har jag
haft en sådan känsla af ansvar, af ångest, af
behof efter hjelp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
