Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Plötsligt kändes det inom honom, som om alla
kuggar i hans hjärnas maskineri med ett förvirradt
surrande bragts ur sitt normala läge. De arbetade
icke längre, alt inom honom stod stilla,
undanträngdes, dödades för en alt uppslukande glödande,
trånsjuk åtrå. Med pannan våt af svett och
skälfvande i hela kroppen gick han framåt, utan en
enda redig tanke, utan att veta, hvad han i nästa
ögonblick skulle göra eller icke göra.
Han såg långt borta i halfdunklet en kvinlig
gestalt komma emot sig. Nu gick hon förbi en
gaslykta, och i skenet såg han tydligt hennes långa
kappa, en slängkappa, klädningens vaggande
rörelse . . .
Han kände en lätt frossbrytning. Hon kom
närmare. Men med ens stannade ban, och en
ilning, på en gång kall och brännande het, for
igenom honom.
Det var ju ingen kvinna. Det var en
poliskonstapel, som värdigt och gravitetiskt sträfvade
fram utmed trottoaren.
— Ar jag galen? mumlade han halfhögt för
sig själf. Jag måtte väl aldrig hålla på att bli
galen.
Och det kom för honom, hvad han hört
berättas, att man kan bli galen af denna fantasiens
onaturliga, otillfredstälda retelse.
— Herre Gud, jag måtte väl aldrig bli galen!
Och han gick vidare, gata upp och gata ned,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
