Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
icke ser något leende, ej en min — bara för
grått, tofvigt,. igenväxt skägg.
Och i mörkret där nere vid tornets fot
smyger en smärt figur med fjädrad barett och röda
benkläder, som blänka under den mörka kappan.
Han halar sig sakta uppför åskledaren och sätter
sig grensle öfver torngluggens kant midt emot
tomten.
— God morgon, tomte, säger han.
Och tomten nickar, utan att en min rör sig i
hans liflösa ansigte.
— Det är tråkigt här i sta’n, säger
Mefistofeles. På fem hundra år har här inte funnits
någon Faust, som man kunnat få att längta efter
lifvets härlighet. Bara Wagner och Wagner och
Wagner i oändlighet.
— Ja, hvad fan hade du här att göra?
brummar tomten.
—- När man förstört sina bästa år på att kämpa
mot de mäktige, säger Mefistofeles, så får man
sympati för ungdomen. Men ungdomen förstår
mig inte. Vet du, hvad de ökena med sina
välsignade hvita mössor och tomma skallar nu ha
hittat på?
— Nej, det vet jag inte, säger tomten, och
inte rör det mig häller. Det blir, som det är i
alla fall. Det blir, som det är.
Och tomten nickade långsamt.
— Jo, de påstå, att jag sitter i konsistorium,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
