Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
nickade tyst för hvar sats. Berling började känna
sig lätt om hjärtat, men samtidigt svor han inom
sig långa ramsor. Ty andra boken hade han läst
i skolan och hade han vetat, att han skulle få
läsa på den, så kunde han inte ha behöft att läsa
igenom alla de andra böckerna, som kostat honom
ett himla arbete.
När kapitlet var slut, trodde Berling, att
professorn skulle börja med grammatikan och låta
honom göra reda för hvarje ord särskildt. Och
det hade alltid varit Berlings fasa i skolan. Han
satt tyst och kippade efter andan. Men det blef
ingenting af. I stället lade professorn bort boken
och sade uppmuntrande:
— Det går ju bra det här.
Jaså, var det inte värre? Berling började känna
sig riktigt styf i latin. Professorn var ju en
hygglig prisse, som det skulle vara en fröjd att få dricka
en toddy med.
Nu kom Horatius fram, och professorn satt en
lång stund och letade i en tjock foliant, full med
latinska noter, som på grund af det språk, hvarpå
de voro tryckta, antogos omöjligt kunna tjäna
ten-tanderna till något slags vägledning.
Slutligen upphörde bläddrandet, och professorn
lade fram boken på bordet. Berling tittade i den
för att se, om han kände igen sig.
— Med anledning af dagens betydelse, yttrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
