Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
hvad ett lif bland folk i förnäma verlden vill
säga. Han fick se mycket, som han ej sett förr
och höra mycket också.
Ibland, när det varit middag på Broby, och
Grane satt med de andra herrarna i rökrummet,
som låg i ett af tornrummen med utsigt åt sjön,
kunde det komma öfver honom en känsla af
välbehag att tillhöra denna fina verld, der man lefde
så själf säkert och tryggt, utan en tanke på hvad
den kommande dagen kunde bära i sitt sköte,
där man hade så fasta, så färdigbildade, man
kunde nästan säga medfödda idéer om alting
mellan himmel och jord, och där man talade om
folket i en ton, som om alla andra människor
voro till blott för deras bekvämlighet, som hade
råd att dricka Pommery, äta kyckling och röka
havanna-cigarrer. I Upsala talade man också med
förakt om »folket». Men det var ett annat slags
förakt. Det var pedanteriets, lärdomssnobberiets
förakt. Här var det en öfverlägsenhet, som
välfödd af generationers maktställning, en
fördomsfullhet, som låg i blodet. Grane kände sig till
mods, som om han från den mjuka stol, i hvilken
han satt, aldrig skulle kunna sjunka ned till detta
folk, hvilket stod så långt under honom. Det
gälde bara att hålla sig kvar i denna tankegång,
som var född af mat och vin, att aldrig komma
ur öfverflödet, bara fortsätta . . .
Men i alvarligare ögonblick var honom den ton,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
