Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
som omgaf honom, en olidlig plåga. Han hörde
den påtagligaste okunnighet blifva applåderad som
höjden af uppfattning, samtal om religion, konst,
literatur och historia, i hvilka det banalaste
öfvermod utbredde sig i all sin stupida tvärsäkerhet.
Och framför alt grämde honom alt hvad han såg
och hörde af husbondfolkets förhållande till sina
underhafvande. Det fans ingen på godset, som
kunde säga, att han blifvit behandlad illa. Grefven
själf var en godhjärtad man, som icke lät någon
lida nöd. Men han hade en naiv tro på, att det
närvarande samhällstillståndet ej skulle i någon
väsentligare mån komma att förändras. De
människor, som voro födda att aldrig få mer än gitt
dagliga bröd, de skulle häller aldrig komma längre.
Och de människor, som fingo mer, de skulle äfven
framdeles få behålla öfverskottet.
Detta var grefvens uppfattning, och det fans
ingen i hans umgängeskrets, gom motsade den.
Mer än något annat bidrog, hvad han här
dagligen i sådana saker hörde, att gifva Granes
utveckling en dämokratisk riktning. Förut hade
han varit så upptagen med att tänka på sig själf,
att han ej haft mycken tid öfrig för att reflektera
öfver den yttre verlden. I Upsala hade han ej häller
funnit mycket, som riktat hans tankar åt detta
håll. Men nu blef det annorlunda. Han hade
af en ren händelse kommit att läsa Darwin, och
häraf leddes han att studera Mill och andra af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
