Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Och soin en sista förtviflad utväg grep han
till att skrifva en dagbok, en den underligaste,
mest öfverspända och mest ideal-trånande dagbok,
som kanske någonsin blifvit skrifven. Den
innehöll för hvarje dag iakttagelser angående hans
könslif i fantasien. Han undersökte sig själf, lärde
sig förstå, hvar och på hvilken punkt fantasien
kunde stäfjas, innan den öfvergick till en feber,
som gjorde honom själf vanmäktig. Det var ett
slags moralisk hushållsbok, i hvilken det minsta
annoterades, för att debet och kredit skulle gå ihop.
Dagboken började med följande ord:
—- »Jag tänker här att samvetsgrant skrifva
ner alt, hvarigenom jag bryter mot den yttre och
inre renlefnad, som hvarje människa är skyldig
sig själf. Och jag vill icke dölja något. Äfven
det för mig själf mest förödmjukande skall här
finna en plats. Det förefaller mig, som om detta
skulle vara ett slags tygel på mig själf. Ty man
är mera rädd om sig själf, när man vet, att man
måste skrifva ner och gömma äfven det värsta.
Om jag i detta ögonblick trodde på gud, skulle
jag falla ned och bedja honom, bedja honom med
min själs innersta åtrå om hjälp och kraft. Ty för
hvar dag känner jag alt tydligare min egen svaghet.»
Därefter följde anteckningar från de olika
dagarna, än var han full af hopp, än missmodig.
Så afstannade anteckningarna för ett par dagar,
och därefter stod ett poem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
