Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•203
hvilket ögonblick som hälst kunde vänta, att någon
af herrarna skulle sticka näsan innanför dörren.
Därför talade man om poesi, och fru Hultman
läste upp ett par dikter, som hon tänkte skicka
till Ny Illustrerad tidning eller Tidskrift för
Hemmet. Fru Ranke fann dem nätta, men förstod
inte, att man i våra dagar kunde skrifva en dikt,
som ej hade en bestämd social tendens. Och
hon talade en lång stund om tiden, som hon
ansåg afgjordt luta åt tendensen. Fru Dalin bara
såg ned på sin stickstrumpa och undrade, oin inte
fru Hultman ville använda sin vackra talang till
att skrifva ett litet varmt poem, ett upprop i den
fråga, som nu så lifligt sysselsatte dem alla. Hon
menade sedlighetsfrågan.
Fru Hultman blickade drömmande ut i rummet
med sina stora svärmiska ögon och sade, att hon
ofta tänkt därpå, men att uppgiften syntes henne
för stor, för afskräckande och på samma gång —
hur skulle hon uttrycka sig — så finkänslig.
Fru Dalin lade munnen i veck och skulle just
släppa fram ett orakelspråk, när docenten Hegardt
plötsligen syntes på tröskeln.
Han var trött på att röka, påstod han, och
längtade efter damsälskap, hvarpå Damerna
förklarade, att han altid var så snäll, medan fru
Hultman rodnade af ängslan, öfver att han möjligen
kunnat höra något.
Fru Hultman yttrade, att dof var förfärligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
