Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•204
hvad herrarne rökte mycket. Det luktade ju rök
öfveralt i våningen, så fort det fans en herre, som
rökte. Hennes man hade aldeles fått lof att lägga
bort att röka hemma.
Docenten Hegardt var en stark rökare och
kände sig följaktligen generad.
—- Ja, men mina damer, yttrade han. Om en
inan varit nog olycklig att lära sig röka, skall han
ju för tusan komma att van trifvas i sitt eget hein,
oin han blir så strängt hållen.
— Ja, annars kommer hon att vantrifvas, sade
fru Hultman med en lidande blick.
Nu lade professorskan Ranke sig i samtalet.
Hegardt hado sagt »för tusan», och som hon hade
den egendomliga gåfvan att tro sig äga rätt att
korrigera alla människor, antydde hon först lätt
oarten af att svära i fruiitimmersälskap och hasplade
därefter i en fart upp alla de lidanden, hon under
hela sitt lif utstått för det otäcka mankönets skull.
— Usch, sade hon. Att docenten också kan
sitta och försvara, att folk svär. Det är det råaste
och simplaste, jag kan tänka mig, det är vanor
från krogar och kaféer, som ingen bildad
människa kan önska att föra in i sitt hem. Det fins
ju inga djäflar, vet jag. Hvad är det för .slug?
Det är ju ingenting annat än den råaste
vidskepelse, och det bevisar obildning bara att tala
om dem.
Hegardt vågade att invända, att just emedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
