Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•205
djäflar endast vore en fantasi, kunde det möjligen
anses för nonsens att tala om dem, men någon
råhet kunde det aldrig bli. Talade man om råhet,
visade man bara, att man själf inte i sina k&nslor
vore så aldeles frigjord, som man gick och
inbillade sig.
Men då öfveröste fru Banke honom i frihetens
och anständighetens namn med en sådan skur af
despotiskt ovett, att Hegardt ofrivilligt började
längta tillbaka till punschen och cigarrerna. Och
han sökte i sin förtviflan att finna ett
räddnings-ankare.
Nu var Hegardt moralfilosof par préférence.
Han hade tagit kvinnofrågan och sedligheten på
entreprenad, och hvar gång Ibsen skref en ny pjes,
skref också Hegardt en broschyr.
I sin förtviflan bytte han hastigt om
samtalsämne och hörjade ett etiskt samtal om
äktenskapet och kvinnan, som lifligt intresserade
damerna. Därefter kritiserade han Hartman, som
damerna inte hade läst, och skrämde grundligt upp
hela sälskapet, så att. fru Dalin i sitt stilla sinne
beslöt varna sin son, som var nitton år, för att
läsa en så förfärlig författare.
Hegardts anseende var räddadt, och fru Ranke
smålog åter emot honom. Det fins ingenting, som
imponerar på fruntimmer i den grad, som när man
angriper någon för osedliga tendenser.
Nu kom snpén, och efter den tog man afsked.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
