Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•252
plancher, och alla tänkbara tomrum på väggarna
voro täckta med bokhyllor.
Randers var nu nära trettio år. Han hade
ännu ej afslutat sin juriskandidatexamen, men han
visste ändå med sig, att han inte förspilt sin tid.
Han hade redan gjort sig känd som en man af
facket. Han var säker på docentur, så fort han
tagit examen. Och han hade förbindelser, utbredda
förbindelser. Rekommendationer skulle aldrig
fattas honom, och utan rekommendationer kommer
man inte långt med aldrig så mycken
vetenskaplighet eller talang. Genom sina många
inflytelserika bekantskaper och genom att aldrig försumma
tillfället att göra en person en tjänst hade han
förstått att låta mycket tala om sig, fått en opinion
till stånd om sin egen person. Och han visste,
hvad opinionen om ens person kan göra vid lifvets
brydsamma tillfällen.
Han hade funderat på ämbetsmannabanan och
hade länge tvekat, om han skulle mottaga anbudet
att blifva docent. Ty det fans något, som i alra
största hemlighet äggade hans inbillningskraft,
något, som lian drömde om sofvande och vaken, och
detta något dref honom att med en rastlös energi
till livad pris som hälst göra sig bemärkt. Det
var detta något, som gjorde honom ärelysten som
vetenskapsman, detta något, som dref honom att
närma sig människor, detta något, efter hvilket
han bestämde sig för de åsigter, som kunde och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
