Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•253
skalle hjälpa honom fram. Och detta något var
politiken.
Han drömde om att blifva politiker, och ban
kunde stå ensam på sitt rum och för de fyra
tomma väggarna med en nackspegel i hand,
framför hvilken han studerade sin mimik, hålla långa
politiska tal — från statsrådsbänken. Det var
icke egentligen, hvad han skulle komma att
uträtta, som sysselsatte honom. Men han drömde
om att komma sig upp, han hade ett outsläckligt
begär att stå öfver andra, och han föraktade
»rriob-faen», ett uttryck, som han ofta och med en
obeskriflig betoning använde.
Ibland tänkte ban sig också en enskild
rådplägning med konungen. Konungen talar länge
och ifrigt. Den unge politikern lyssnar
uppmärksamt och vördnadsfullt, stiger slutligen upp, bugar
sig lätt och börjar: »Ers Majestät, tillåt mig —.»
Han tuggade med välbehag på detta: »Ers
majestät!» Det liksom höjde honom själf.
Emellertid hade han beslutat sig för att tils
vidare antaga anbudet att blifva docent. Det gaf
altid anseende, och under tiden kunde han vänta.
Därigenom blef han mera bekant och äldre. Ty
utan en viss ålder kommer man ingenstädes i ett
land, där man räknas för ung, till dess att man
fylt fyrtio år. Randers var altid sarkastisk, när
denna svaghet hos svenskarna kom på tal, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
