Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•294
träde. Han tog till stora ord och kallade
Norström för en konservativ träskalle och ett satans
byråkratfrö. Därefter utöste ban några välmenta
förbannelser öfver lifvet i almänhet och Upsala
-lifvet i synnerhet samt gick häftigt sin väg, i det,
ban affyrade ett sista batteri af de mest utsökta
och svafveldoftande eder.
När han gick, var ban verkligen så ädelt
upprörd, som en människa gärna kan vara, och ban
hade hjärtat fullt af sorg öfver, att han med alla
sina vackra känslor egentligen uträttade bra litet.
Och med de tankarna i hufvudet promenerade
han en bel timme fram och åter i Karolinaparken
för att svalka sig.
Men när den timmen gått, började ban
granska de förebigående. Snart stod han stilla och såg
efter dem, hälst om det var fruntimmer. Och
något senare vandrade han hem till sig, ledande
under armen en skönhet, hvilken hade blåa ögon och
en gul lugg, som såg ut som en tvärklippt man.
Morgonen därpå låg ban ooh försökte komma
underfund med, hvad som föranledt Göthe att
dikta sin Faust och ställa Mefistofeles vid hans
sida. Bestämdt hade Göthe erfarit, hur nära de
sublima känslorna ligga . . . ja, vissa andra. Och
så hade han hittat på den där kompositionen
Faust-Mefistofeles. Kanske var det vulgärt att tro
Göthe om sådant. Men — han trodde det ändå,
och det smickrade hononi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
