Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•205
Han var i en förfärligt orolig sinnestämning,
det var hela saken. Han visste ej, hur det kom
sig. Men någon ro hade han aldrig. Aldrig hade
han lefvat så som under denna vår. Ofveralt
syntes han ute, öfveralt var han med, och
ofveralt var det han, som var gladast, uppsluppnast
och mäst böjd för upptåg och galenskaper. Sällan
kom han hem före två eller tre om rnornarna och
sällan syntes han två aftnar å rad i samma sälskap.
Schultz var orolig för honom och frågade
honom en dag, hvad det var åt honom.
—• Ska’ inte jag också kunna få vara glad,
sade Grane. Det kunde jag inte förr. Nu, när
jag kan det, ska’ jag inte få det då? Tror du,
man är ung hela lifvet. Ah fan. Var lugn du.
Och han lefde som förut. Om förmiddagarna
var lian ute och promenerade, drömde och
samtalade i sälskap med vänner och bekanta.
Middagen intogs på Gästis eller Eklundshof, kaffet
efter omständigheterna, och när punschen kommit
på kaffet, var dagen skämd. Eller — som Grane
brukade uttrycka sig — »man hade tvärtom
förstått att taga vara på den.» Och nu följde
kägelpartier, toddar, supéer, nachspiel, poetiska
promenader under de långa, ljusa sommarnätterna,
svärmiska fantasier, när solen gick upp öfver den långa,
ändlösa slätten. — Men också nattliga äfventyr
af mindre eterisk art.
Under denna tid hade han ett samtal med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
