Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•310
lian bort för att rätt kunna blifva ung. Men han
kände sig soin en gammal man, ocb han
misstrodde sin egen förmåga att börja på nvtt igen.
En darrande känsla af sorg genomflög honom
plötsligt. Tänk, om ban icke hunne hem. Tänk,
om modern dog, innan han kom. Fadern hade
ju ej ens skrifvit, hvad det var hon led af. Och
Grane gaf sig nu till att fundera öfver, hvad det
kunde vara.
Det var två år sedan, han sett henne. Och
ban längtade nu efter sin moder, längtade, som när
han var en liten gosse, och modern kom hem efter
en lång resa. Utan att göra sig reda för, hur det
gick till, hoppade han i minnet öfver ynglingaåldern.
Han glömde alla stridigheter, som varit dem
emellan. Alla bittra ord, som växlats, de sista årens
kyla och ovänliga känslor — alt detta var som
bortsopadt och försvunnet. Och han mindes
endast den moder, till hvars knä han kommit, när
ban gjort sig illa som barn, och som smekt honom
och tröstat. Han såg modern ung, leende, öm
och glad. Han kände hennes mjuka hand på sitt
hufvud, och ban värmdes af hennes leende, när
ban talade om för henne alla sina små sorger och
motgångar, och hon hörde på och förstod honom.
Och han längtade efter denna moder, längtade
efter henne så starkt, att alt mellanliggande
försvann i ett tyst mörker, ocb fast ban visste, att
ban rest för att träffa en döende, erfor han dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
