Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•311
en besynnerlig känska af glädje. Ty ban for ju
ändå för att träffa sin mor, som han icke sett på
så länge. Och han kände sig viss på, att nu
skulle kärleken räcka till att hålla all afvoghet och
alla tvister på afstånd. Alt skulle blifva som förr.
Modern måste förstå honom, så som han nu tyckte,
att han förstod henne. Ty det kunde ej fortvara
så som förut. Den onaturliga krigsfot, på hvilken
de lefde med hvarandra, kunde ej fortfara.
Och fadern?
Om nu modern dog?
Grane ryckte till, och gråten steg honom upp
i halsen. Ja, då skulle kanske hennes död närma
dem till hvarandra.
Och tankarna kommo och gingo, stämningarna
växlade, fantasierna aflöste hvarandra, medan tåget
rullade vidare i den klara vårmorgonen. Men till
sist tog naturen ut sin rätt. Och Grane somnade.
När han vaknade, höll tåget vid perrongen i
Stockholm. Och bland alt detta buller och alla
dessa människor, som i förvirrad brådska sprungo
fram och tillbaka, skringrades hans tankar, och för
den återstående delen af resan greps han småningom
af den apati, som vanligen beherskar resande.
Först när han nalkades den station, där han
skulle stiga af för att åka den återstående delen
af vägen i vagn, grep honom på nytt oron. Med
en egendomlig känsla af njutning såg han på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
