Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•317
•le vänliga ord, som de båda tänkt att säga, bort
på deras läppar, och de kände sig båda förlägna
när de voro ensamma. Det var lättare för
modern. Hon kunde slå armarna om sonens hals
och kyssa honom. Men hvad kunde fadern göra?
Han kände sig i denna stund så sorgligt ensam,
när han visste, att hans hustru låg sjuk däruppe
och säkert aldrig skulle stiga upp från sjukbädden.
Per Grane tänkte på alla de drömmar, som
spunnit sig omkring deras förstfödde, ännu när
hans moder gick med honom, och sedan när han
röd och ifrig log mot dem med sina klara, bruna
ögon. I löndom hade han altid älskat denne son,
älskat i honom hela sin egen ungdoms liflighet
och kraft, som han känt igen och gladt sig åt att
känna igen. Men han hade aldrig vågat säga,
hur högt han älskade honom. Kanske var ban rädd,
att den faderliga myndigheten skulle förlora därpå.
Förvaltar Grane stod länge kvar och såg ut
på gården, där almarnas skuggor i kvällsolen föllo
långa, och där kastanjerna börjat skjuta skott.
Hur hade den köld uppstått, som nu rådde
emellan dem ? Per Grane mindes, att han stått i
ett spändt förhållande till sin far, och att denne
aldrig brukat tala förtroligt med honom. Men det var
i den gamla tiden, när barn ej fingo nalkas sina
föräldrar förtroligt. Dessutom var den gamle
honom gramse, därför att ban gjorde öfver med så
mycket pengar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
