Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•318
Men här? Hvad var det i vägen mellan Erik
och honom? En känsla af ovilja kom öfver honom,
när han tänkte på alla de häftiga ord, som
växlats mellan dem, då sonen glömt respekten och
fadern sin värdighet. Men ändå! Hur hade denna
gnagande bitterhet uppstått, som nu stod på
gränsen att blifva ren likgiltighet? Hade han ej altid
varit en god far mot sonen? Hade ban ej älskat
honom som sitt barn, arbetat och släpat för honom i
öfver tjugu år, gifvit honom ett godt hem och goda
exempel att minnas i lifvet? Jo, det hade han.
Per Grane gick trött och satte sig i sin soffa.
Det käns svårt ibland att se på den lugna
naturen, när man själf är i oro.
Nå-å. Var inte det nog? Kanske det inte var
nog? Kanske det behöfs mer för att vinna ett
barn, så att det ej glider en ur händerna med
åren? Ja, det är så outgrundligt svårt att veta,
livad det är, som skiljer den ena människan från
den andra, och fina äro de trådar, som spinnas
från människa till människa. Det fordras kärlek
och tålamod för att spinna dem, och äro de
spunna, måste de ändå vårdas noga för att ej
brista på nytt.
Men ensam kände han sig nu, mycket ensam.
Och ban skulle så väl hafva behöft en son i
sin sorg.
Han gick uppför trappan och trädde sakta in
till den sjuka. Karin satt vid sängen och läste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
