Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•328
gräfva ner sig i alt möjligt elände, som det aldrig
blir något slut på.
Jag ville bort ifrån Upsala, och så kom min
far en dag att säga, att han hade en
bokhållareplats ledig.
— Kan jag få den? sade jag.
Du skulle ha sett far min. Han stirrade på
mig, som om han trott, att jag tappat vettet.
— Ar jag inte kompetent kanske? sa’ jag.
— Jo, visst är du kompetent, sa’ han. Litet
vana behöfver du förstås, men den får man snart.
Ja, men det är nu alldeles för galet, for han ut.
Du har ju varit student i sex år.
— Pappa, sa’ jag. Jag tar aldrig examen.
Om det nu kommer af ärftliga anlag, eller det är
med mig, som bond’ sa’ om sin pojke: »Jan har
varit en tjufstryker altifrän ägget», sa’ han. Jag
vet inte, hvad det kommer sig af. Men examen
tar jag aldrig.
Far min gick och murrade öfver det där i en
veckas tid, men jag såg, att gubben var glad. En
vacker dag kommer han till mig efter frukosten
och säger:
— Erik, sa’ han, var det alvar det där du sa’
om bokhållarplatsen?
-— Mitt fulla alvar, sa’ jag. Tycker inte pappa
det kan vara på tiden, att jag börjar göra litet
skäl för mig här i verlden?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
