Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
321J
— Ja, jag vill inte lägga mig emot dina
önk-ningar, sa’ gubben.
Han vill altid vara så där litet faderlig, äfven
när det inte behöfs. Innerst var han glad som
en spelman, fast ban tyckte det var bäst, att jag
fick det jag fick af gunst och nåd.
Och så var det afgjordt, och jag gick hemma
på bruket ett halft års tid. Far min tyckte, att
jag var dugtig, och jag vet, att han i hemlighet
gick och skröt med mig för presten och
inspek-torn. Det var bara en gång vi blef osams. Och
det var en gång, när jag kom och sa’, att jag
tänkte ställa till med en söndagsskola på bruket,
där bruksarbetarna skulle få lära sig räkna ocb
skrifva, om de ville.
Då blef far min arg och sa’, att det var inte
vardt, att jag kom och försökte planta ut mina
moderna fritänkerier här på landsbygden. För
svenska folket var ett kristligt och konungsligt
sinnadt folk, sa’ han. Och det gick inte lika lätt
för de radikala att narra svenskarna som
norrbaggarna.
Ja, alt det der gick jag naturligtvis in på och
sa’, att det var en gammal sanning, sa’ jag, som
ingen människa tviflade på. Det är svinaktigt att
ljuga för far sin. Men hvad fan ska man göra
vid vissa högtidliga tillfällen? Och så sa’ jag, att
därför kunde det väl inte skada, att de lärde sig
skrifva och räkna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
