Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se G a
snart sagdt hvarje sida; — allt gåfvor, som satte hans föredrag
långt öfver andra resande predikanters. Slutligen gjorde det på
åhörarne ett godt intryck, att han så strängt framhöll bibeln allena
som den lefvande källan, hvarur alla borde ösa, fast han å andra
sidan var klok nog att ej låta sin ovilja mot Luther, Arndt,
Nohrborg, m. f. så tydligt framlysa. Dock började en och annan med
andlig hörsel- och omdömestörmåga begåfvad att ana, att mannen
inkommit på vilsna vägar. Bland dessa var bonden Anders Ersson
i Håsta, Helsimgtuna församling.
För att vinna ljus i saken, inbjöd denne Erik Jansson att
hålla en samling i Håsta. Detta skedde, och efter andaktsstundens
slut, medan de båda männen samspråkade om hvarjehanda, ryckte
Anders Ersson fram med denna fråga: “Tror du, Erik Jansson,
att en menniska här i lifvet kan blifva syndfri?t — Den kom
synbarligen olägligt, ty Erik Jansson svarade undvikande, att en
kristen borde sträfva därefter. Härtill genmälde Anders Ersson:
“Ja, det vet jag ock, men frågan är nu, om menniskan någonsin
här kommer till en sådan frihet.“ /
Därpå svarade Erik Jansson, att en synd får hos en kristen
icke återkomma två gånger, emedan den:då blir uppsåtlig synd.
Anders Ersson frågade vidare: “Har du länge haft det så bra?“
— och då svaret lydde: “Omkring tre år“, giek Anders Hrsson
honom närmare inpå lifvet med att yttra: “Tre år är en lång tid,
mer än tusen dagar; du bör sålunda hafva hunnit långt i fromhet.
Ty om jag antager, att du på hvarje dag erfarit lockelse till blott
en enda synd, så har du under dessa tre år bekämpat och
öfvervunnit mer än tusen’ olika synder. Hvad af synd har du då ännu
qvar?“ — “Jo“, svarades, “jag har ännu icke fullt öfvervunnit otron.“
— “Nej“, inföll Anders Ersson, “det svaret duger icke, ty otron
är alla synders moder, och hur uppenbarar sig otron ännu hös
dig?“ — Då märkte Erik Jansson, att han kommit ut på hal is,
hvarför han afbröt samtalet med detta kraftuttryck: “Antingen
skall du till helvetet, eller ock jag“.
Anders Ersson tog sig däraf anledning att yttra, det han
redan förut anat, att Erik Janssons andliga ställning blifvit sorglig,
och då han nu fäått bekräftelse därpå, bad han honom innerligt
att betänka vådan däraf och börja läsa Guds ord med andra ögon.
Men alla förmaningar blefvo fruktlösa; Erik Janssons själfklokhet
och egenkärlek hade under den sista tidens framgång växt till en
betänklig grad, och aldrig kunde han förmås att “taga på sig
något“ eller erkänna, att han begått ett misstag. Dock hade detta
samtal den följden med sig, att han från den dagen aldrig fick
uppträda som ordets förkunnare i Tuna. Vid samma tillfälle
uttalade Erik Jansson äfven sitt beklagande öfver ställningen i
Norrala, om hvilken församling han sade, att den låg som en tung
sten på honom. Men Anders Ersson varnade honom, sägande:
“Res, 1cke. dit,, ty kommer du, dit, så rycker nog, NoseldY.
komminister 1 pastoratet och en utmärkt själasörjare) masken af
dig“, — Erik Jansson besökte ej heller någon mer gång Norrala,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
