Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
absoluta tänkandet yara ej blott den logiska och overkliga
personligheten och subjectiviteten, utan verklig person och
sub-ject, så vore detta endast möjligt genom en total conversion
af hela systemet.
I det sistanförda har den andra anmärkning, som
möjligen skulle kunna’ änses befogad mot min föregående
framställning af den Hegelska begreppsprocessen, sjelfmant
framträdt. — Måhända innebure en sådan conversion, som
den nämnda, just den rätta uppfattningen af Hbgels
mening, då man betänker, att den s. k. »negationen« af det
föregående (abstractare) begreppet, enligt Hegels mening, omedelbart
leder till eller är likbetydande med positionen af ett concretare,
hvari det förra, om ock å ena sidan »upphäfdt«, dock å andra
sidan tillika är innehållet såsom moment (»aufbewahrt«); samt
vidare derjemte erinrar sig, att sjelfva anledningen till och
nödvändigheten af nämda fortgång ligger i det föregående
begreppets ofullständighet och »osanning« eller ro. a. o. i den skilnad,
som dervid eger rum mellan »vara och böra«1). I sjelfva
verket pyne5 det, efter dessa considerationer, såsom Hegel
ut¿-trycker sig, vara en väsendtlig betragtelse, att den logiska
fortgången utgör en återgång från momentet till det hela,
från det härledda till principen, hvilken sednare blott derföre
visar sig såsom resultat, att den först genom alla momenterna
fullt framträder. Enligt denna betragtelse vore sålunda hvarje
föregående begrepp i sjelfva verket en product och
manifestation af det sisfa och högsta, hvilket i det föregående redan
vore närvarande, ehuru på ett inadaequat sätt uttryckt. Eller:
hela processen kunde betragtas såsom ett varats fördjupande i
sitt eget väsende — en tendens hos detsamma, som redan i
sjelfva det abstracta varat visade sig, såvida detta, såsom
ut-gåpgspunct och början, ej ännu är (det sanna och hela), nien
ej heller är absolut intet: alltså ett sådant infet, hvarur något
eller att man ej i allmänhet, när man frågar om Guds personlighet, Till
veta, om han ar process och dialectisk method: följaktligen ock, att ett
sådant språkbruk, om ock aldrig så »rätt«, doek blott tjenar att* förvill a och
confundera.
1) Jfir., utom det föregående sidd. 31—32, Log. I sidd. 42, #*., 62, ff.:
BneycL i tidd. t5t, ff, 407.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
