- Project Runeberg -  Elias Sehlstedts Sånger och Visor /
205

(1893) [MARC] [MARC] Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En restur från Stockholm till Göteborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hytten med sitt lilla fenster
Är en hytt af prima klass,
Och till höger och till venster
Står en soffa med madrass;
Golfvet fem fot långt vid pass.

Att man ej af sol må lida,
Fönstret har en röd gardin,
Och bredvid på hvar sin sida
Stå två glas med karafin
Och cigarrkopp af porslin.

Jag skall kort här sammanfatta
Hvad jag i betraktan tar:
Golfvet har sin vaxduksmatta,
Väggen tvenne hyllor har,
Gjorda för en bra lång karl.

Jag får nämna nu vördsammast:
Färgen zinkhvit är och klar,
Soffan öfverdrag af dammast
Och en spegel väggen har
Samt af handdukar ett par.

Vänta nu blott lite granna,
Bordet skall beskrifvet bli:
Der finns handfat, der finns kanna,
Tvålkopp med en tvålbit i,
Och inunder — hi, hi, hi!


Om man håller sig vaken och vill vara
på däck om natten, kan man bland mycket
annat smått och godt få se Oxelösund i
Nyköpings-skärgården, dito en liten bit af
Östersjön och Bråviken, som, i likhet med
Bantingarna, magrar och afsmalnar mer och mer,
tills den slutligen som en smal sprätt
omfattas af Vikbo- och Östgötalandet. Vill man
deremot icke vistas på däck, så kan man helt
enkelt och utan att utsätta sig för
anmärkningar gå ned beskedligt i sin hytt, ta fram
sin nattmössa, i fall man begagnar något så
afskyvärdt, och göra alldeles som jag:

Ty jag somnade sött,
Som en menniska gör,
Då hon känner sig trött
Och då ingenting stör,
Eller ingen har stött
Hennes glada humör:
Ty är det förbi
Med att uthvilad bli.
Då är blodet upprördt,
Då är sinnet förstördt:
Då är allting kuriöst.
Då är helvete löst.


Morgongryning. Slätbaken — fult namn!
— står som en spegel (jag hade så när sagt
akterspegel) med några små molnbilder som
flugfläckar på spegelglaset. Jag stack mitt
hufvud ut genom fönstret, som jag
försigtigtvis först öppnade för att utröna temperaturen,
innan jag vågade mig upp på däck.
Försigtigheten bjuder sådant på ångbåtsresor. Jag
är dessutom af naturen förskräckligt rädd för
allt slags väder till sjös: »Det är icke i min
väg, sa’ flundran, drogs upp på land.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:54:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/esesaovi/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free