- Project Runeberg -  Elias Sehlstedts Sånger och Visor /
210

(1893) [MARC] [MARC] Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En restur från Stockholm till Göteborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kringskådandet ej så hehagligt som man hade
önskat, helst då kanalen från sista slussen
vid Borenshult går genom en enda herrlig
park, hvars lummiga kronor här och der
bilda ordentliga hvalf öfver den slingrande
vattenvägen.

Motala verkstad besöktes och beundrades.
Der kunde man gå i många år och betrakta
och vara lika dum ändå. Vi färdades i en
liten öppen ångbåt till Platens graf, hvarom
Tegnér sjunger:

»Lefvande han aldrig svigtat;
Derför död han hvile tryggt
Vid de vågor sjelf han diktat,
På den strand han sjelf har byggt.»


Vi gingo till fots till Motala köping och
embarkerade sedan på vår gamla ångare. Borta
bra, men hemma bäst
.

Att man emellanåt sofver på resor
behöfver jag ej tala om, liksom att man då och
då, som ett bränsle på lifvets härd, förser lilla
magen, eller buketten, som han också kallas,
med mat och dryck. Jag förbigår dessa
materiella nödvändigheter och berättar, att
Vettern, denna oroliga sälle, emot all
förmodan var oss särdeles bevågen och lät oss
på ett stilla och fredligt sätt komma till det
gamla märkvärdiga Vadstena, som i sin vik
ligger drömmande om sin flydda, kanske aldrig
mera återkommande storhet. Här lossas och
lastas en liten stund, så mycket att en passa-
gerare kan få räta ut sina ben på fasta
marken.

Till Vadstena rese man
Ej i onödan.
Här bodde Seseman;
Nu är han död, han.
Han var ett mönster
I aritmetiken.
Här i ett fönster
Vardt Johan nyfiken;
Smög sig till fröken
Och mådde som göken.
Saken man trummade
Ut så bedröfligt.
Erik sig dummadc
Mer än behöfligt.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:54:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/esesaovi/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free