- Project Runeberg -  Elias Sehlstedts Sånger och Visor /
390

(1893) [MARC] [MARC] Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En restur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skärskådande. Nätt och komfortabelt! ganska
bra! Rödrandiga möbler, spegel och
vattenkarafin. Jag profvade den beqvämaste
ställningen eller rättare sittningen, först i den ena
och så i den andra soffan och fann båda
sofforna förträffliga till och med att göra en
menniska försoffad, om man begagnade dem
under en längre resa. Jag slog mig ned vid
det lilla bordet, der man både kan läsa och
skrifva, ifall man är försedd med böcker och
skrifanstalter.

Att skrifva då man reser det förstås!
Det hör till pjesen och får aldrig glömmas;
Och bläck och papper kunna alltid fås
Och rödbandspennor, som med skäl berömmas.
Jag alltid älskat pennor af en gås,
Stålpennor kunna ej af mig bedömas:
Jag tål dem ej, så sannt som jag är döpt,
Ty ingen enda har jag ännu köpt.

Hvad jag skall klottra här uti min hytt,
Om notabene jag får bo allena!
Ty hyttkamrater har jag alltid skytt,
De höra knäfveln till och det gemena;
Helst jag ibland, som ej är något nytt,
För roskull älskar på pegasen skena.
Man vet ej för hvad folk man råkar fast:
Man kunde sjelf en visa bli i hast.

Och nu farväl, I alla Stockholmsvänner
Af båda könen! jag er säga vill,
Hur outsägligt lycklig jag mig känner
Att slippa trängas som en packad sill,
Att ingen oro i min lifhank bränner,
Att själn är nöjd — och det gör mycket till.
Farväl, jag lemnar mig i ödets händer:
Jag far som fogeln — dit han näbben vänder.

Hvart skall jag hän? Det må Gud fader veta:
Vet bromsen hvarför eller hvart han far?
Nej, gubevars! men ni vill ändå leta
Min res-plan ur mig, som jag sjelf ej har!
Jag vill blott ha motion, som för de feta
Skall vara ytterst helsosam och rar.
Der har ni skälet. Jag hör till de tvära:
Vi gå till annat, om jag får besvära.


*



Frukost. Hvad mat och måltimmar äro
för en välsignad sak ombord på en ångbåt,
och för resten på hvilken skuta som helst!
Tiden skulle annars bli för lång, tålamodet
för kort och magen topptunnor rasande.
Omsorgen för det lekamliga välbefinnandet
förkortar vägen och förströr sinnet. En seg
biffstek (möra äro gammalmodiga) till frukost, till
exempel, kan ej expedieras under mindre
tidrymd än en styf mils seglats, och en portion
sur mjölk, som är lång, kan man till en
middag ej haspla i sig, innan man finner sig ha
tillryggalagt en oerhörd väglängd — och
Gudskelof! nu ha vi ätit oss fram till Södertelje.

illustration placeholder
Stadskällaren i Södertelje.


Hetta och pepparkakor, kringlor och
badgäster!

Här stiger ombord en passagerare, som
är utrustad med ett fruktansvärdt och
olycksaligt skägg. Hvad i Herrans namn skall
han med denna afskyvärda hårpung i denna
tropiska hetta!

»Beppo! lägg bort ditt skägg, så fort du kan,
Du måste raka dig. Låt mig ej be dig!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:54:49 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/esesaovi/0436.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free