Elias Sehlstedts Sånger och Visor / 392 (1893) Author: Elias Sehlstedt With: Carl Larsson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En restur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Norrköping.

Jag gjorde mina reflexioner öfver
ångbåtar och ångbåtskaptener. Man är ibland
frestad att hellre önska sig vara ångbåt än
ångbåtsbefälhafvare. Jag kände för flera år
sedan en ångbåtskapten som var döf, och
honom ansåg jag lycklig, ty han hörde inga
frågor och undslapp att svara.

Ångbåten pustar,
Röker och frustar,
Vindarna spela i tackel och tåg.
Vågorna kullra,
Skoflarne bullra,
Hugga i nacken hvar muckande våg.

Fins något värre
Än att som herre
Reda i ångbåt och kallas kapten?
Jemt skall han trafva,
Is får han hafva
Fullt af i magen och näsa med ben.

Lugn får han vara
Slängd att besvara
Tusende frågor och hålla god
Namngifva öar,
Fjärdar och sjöar,
Hålla lektion uti geografi’n;

Spå utaf skyar:
Herrgård och byar
Måste han känna med stor precision.
Allt skall han veta,
Korna som beta
Skall han ha namn på och känna patron.

Sökte jag friden,
Aldrig i tiden
Tog jag ett ångbåtskommando om hand;
Hellre jag vore
Knalle och fore
Vida med säcken kring öar och land.

»Vill du naturens lag till verklig sällhet veta,
Sof bra, min son! De sofvande bli feta.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>