Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Begåfning — Formsinne — Musik — Diktning — Skildringar af infödda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKILDRINGAR AF INFÖDDA.
165
enda ord voro: ’Din stackare — du är sannerligen mycket
att beklaga.’ Hvilken tröst och lättnad! Vi följdes nu åt
in till byn, där både Jacob och hans hustru icke togo
mindre mildt och vänligt emot mig än sonen hade gjort — mig
ovärdige, som var skulden till att de hade mist sina två
kära barn. Äfven för denna lyckliga utgång måste jag
högeligen tacka Gud. Här hos* dessa människor stannade
jag sedan, tills jag hade hämtat mig något efter den stora
olyckan.»
Ignatius.
Till slut skall jag meddela ännu en skildring från
Atuagagdliiitit, som likaledes är öfversatt och mig tillsänd
af fru Signe Rink och som äfven genom sitt märkliga
innehåll är af intresse:
»Ändtligen kommer jag nu med det, som jag så länge
har tänkt lämna som bidrag till ’förströelseläsningen’. Det
är icke mycket med det jag bjuder på, men det är alltid
något, som jag har sett med mina egna ögon. Det handlar
om de komiska bruken vid fångsten af en björn i vissa
sydliga trakter och som man i allmänhet icke känner till
på andra håll. Det var år 1882—88 nere vid Augpilaghit
innanför Pamiagdluk.1 Det står två grönländarhus vid
Augpilagtut. I det ena bodde tre sälfångare med familjer,
och dessa voro Benjamin med binamnet Akätit, Isak eller
Umangüjok och Morits; och i det andra var Mathæus, som
för det mesta kallades TJlivkakaungamik eller den
’fullproppade’ — efter ett uttryck, som han själf begagnade.
Han var öfver sjuttio år, men fångade icke desto mindre
ännu rätt ofta; han hade dessutom många gånger varit
alldeles ensam om att fånga björnen.
Så hände det då en söndag, då alla de andra fångarena
hade gått till sjös, att vi hemmavarande höllo bön i
Mathæus’ hus, hvarefter Benjamins son, hvilken var den
förste, som efter slutad gudstjänst gick ut, genast kom
instörtande igen sägande: ’Det står en björn strax här utanför
och äter af späcket’.
1 I närheten af Cap Farewell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
