Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Religiösa föreställningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGIÖSA FÖRESTÄLLNINGAR.
179
Att de aflidnas andar och särskildt då de mera
fram-ståendes bland dem, som höfdingarnes och furstarnes,
efterhand blefvo gudar, kan icke förefalla onaturligt.
Hebreernas (il eller el), egypternas (nutar) och många
andra folks namn för gud betydde blott ett mäktigt väsen
och kunde användas så väl för hjältar som för gudar.
Och liksom det på jorden fanns särskildt mäktiga
människor, så måste det i andarnas värld finnas särskildt
mäktiga andar, och bland dessa blef det då naturligtvis
gudomen par excellence, som det framför allt gällde att
dyrka. På det sättet komma vi slutligen till tron på en
gud, i det ögonblick det i andevärlden upprättas en
absolut monarki.
Men jämte denna andedyrkan låg det också ett för
de vidskepliga föreställningarnas utveckling viktigt
moment däri, att de primitiva människorna ha en starkt
framträdande böjelse för att tilltro vissa ting öfvernaturlig
makt, som kunde brukas till att afvända de dödas skada
eller makt öfver en, eller också till att skaffa sig stora
fördelar, och därifrån har hela den utbredda
amuletttron och möjligen också fetischdyrkan utvecklat sig.
Amuletterna kunde bli tillerkända dylik makt tack vare
åtskilliga tillfälligheter, iakttagelser af en rad lyckliga
händelser, som ju ofta kunna inträffa på ett ytterst
påfallande sätt, t. ex. att en man, som äger ett bestämdt
föremål, alltid har haft tur, o. d. På sådant sätt kan
man tydligen se, att grönländarnes amuletter ha uppstått.
Ett viktigt moment för upprätthållandet och
utvecklingen af de vidskepliga föreställningarna, när dessa en
gång ha uppstått, är naturligtvis medicinmännens och
prästernas herravälde öfver sina medmänniskor. Det var
naturligt, att vissa personer, och det just de skarpaste
hufvudena, kommo att förstå sig bättre på det
öfver-naturliga än de andra och att stå i ett närmare förhål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
