Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Svenska Historiska Fosterländska Sånger - Forntiden - Den siste skalden af E. G. Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fosterländska sånger.
13 j
Den siste skalden
01/ans växt var kämpalik, men, böjd af åren,
Med långsam gång han öfver heden skred;
Från hjessan fladdrade de hvita håren,
Det sida skägget flöt till gördeln ned.
Han följde ingen väg, han såg ej spåren
Men framåt oförryckt tog han sin led.
Mot klara himlen stadigt stod hans öga,
Som om sitt mål han sökte i det höga.
"Hvarthän, o vandrare, i nattens timma?’"
Han vänder sig ej om vid röstens skall.
Hans steg ej vilsefar i skog och dimma;
En gud bevarar visst hans fot från fall.
I luften höras milda toner simma,
Som suckande dö bort mot klippans hall.
Så vandrar han med harpan uti händer,
Så har han vandrat genom många länder.
En sällsam gäst från gråa forntidsdagar —
Ej någon viste talet på hans år —
Han går sin stilla gång och icke klagar,
Att ban på jorden ingen fristad når,
Att andra tider infört andra lagar,
Att länge se’n försvunnit sångens vår.
Hans slägt gått ut. Han sina vänner miste.
Han utaf skalderna är qvar den siste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
