Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet. Mosebacke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Jag god! utropade hon alldeles häpen;
var det icke hon som hjelpte min stackars blinda
flicka? Var det icke hon som talade med mamsell
Bremer om henne och sedan skaffade mamsell
henne till Manilla? Jag god! Aldrig en smula gör jag
mer än att sopa af golfvet ett grand och att titta
in till vår välgörerska. Seså, Marie lilla, ät
nu litet af den här goda soppan, så att hon kommer
på fötter igen och åter kan öppna sin lilla handel!
Marie log matt och skakade på hufvudet. Hon hade
smakat en annan föda och var mättad.
– Låt oss nu gå in här, sade tant Fredrika, då
vi åter kommit ned i en af husets elegantare
förstugor.
Vi fingo den upplysningen att »herrskapet är borta»,
men Fredrika Bremer sade:
– Jag vill komma in och helsa på min lilla vän.
Vi passerade derföre en stor sal der middagsbordet
redan var dukadt. En liten lustig pojke, ej
fetört mera än årsgammal, klädd i långa, ljusblå
bomullsbyxor, koin förtroendefullt vaggande emot oss,
och erhöll till belöning en handfull sockergryn som
min goda, gamla vän, fryntligt leende, tog upp ur
skinnpiraten, hvilken hon alltid bär på armen då hon
är stadd pä dylika vandringar.
Den lilla karlen kunde ej gå längre, utan satte
sig på golfvet och betraktade sin skatt, medan vi
blefvo införda i en barnkammare. Der träffade vi en
annan patient: en liten lidande och tålig, femårig
flicka på sin spännsäng, vid hvilken hon var bunden,
till följd af ett fel i ryggraden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
