Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet. Vinterns annalkande. Ett besök på kyrkogården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till venster om oss låg den stora Nya Kyrkogården,
inhägnad af ett jernstaket och utlagd i rätliniga
qvadrater med sitt oräkneliga antal svarta kors, hvita
minnesvårdar och snöhöljda grafkullar. I trädgården
vid portvaktarstugan växte buskar med snöbär och
derutanför satt en qvinna, som hade att sälja kransar
af ett slags mössa och dylika bär. En herre och ett
fruntimmer, båda i djup sorgdrägt, gingo in genom
porten; han bar tre sådana kransar på sin käpp. Hvem
vet? Kanske voro de på väg till sina barns grafvar.
Sedan vi hunnit förbi Haga park, hvarest ett
numera föga besökt kungligt slott ligger, voro
vi snart vid tullen och vandrade framåt den långa
Norrtullsgatan. En mängd af menniskor voro ute i det
klara, friska vintervädret. Jag såg så många i djup
sorgdrägt deribland. Så kom en likprocession; först
likvagnen, försedd med en himmel och höga, svarta
och hvita plymer i hörnen. Kistan, större än hvad
som brukas i England, var bredare vid hufvudet än vid
fötterna och syntes i vagnen, likväl öfverbredd med
ett bårtäcke. Två enskildta ekipager med fruntimmer
följde efter den och slutligen två öppna omnibus,
med namnen »Svalan» och »Garibaldi», fullpackade
med herrar i hvit halsduk, en sak som anses tillhöra
begrafningar och en elegant toilett.
Med ett ord: hela denna utflygt hade en
kyrkogårdskarakter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
