Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet. Missöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
- En af kyrkobetjeningen lemnade mig denna bok i
sakristian, sade pastorn vänligt, och som den hade
både mamsell Bremers och miss Howitts namn, och
jag hade äran att vara bjuden hit i qväll, så tog
jag den med mig, i hopp att få återlemna den till
sin egarinna.
Hvad jag tackade honom hjertligt! och hur jag längtade
att få meddela min lycka åt Hanna, den deltagande
förtrogna af mitt bekymmer.
Då jag är borta, kommer min vän Herman och hemtar mig;
den beskedlige gossen anser det vara en stor heder. Då
ligger hans hår väl borstadt och slätt; då tar han på
sig bästa öfverröcken med stora hornknappar och långa,
breda skört.
Som en väl dresserad betjent anstår, tar han då
plats bakpå slädan. Han har ett högt begrepp om sina
pligter, envisas derföre ej blott med att bära mina
bottiner omsorgsfullt inlagda i papper, men ock att,
ehuru litet rädd för de guldgalo^ nerade betjenterna
i tamburen, få sätta dem på mig, och med stor omsorg
arrangera min klädning så att den faller i vackra
veck.
En qväll, efter en bjudning hos professor Nilssons,
hördes min vanligen så punktlige Herman icke af. Jag
väntade och väntade, tills slutligen de sista gästerna
välvilligt förbarmade sig öfver mig och förde mig i
sin släda till vår port.
Jag famlade mig fram genom den mörka förstugan,
uppför de båda trapporna, öppnade min dörr och gick
in. Min häpnad var stor, då jag fick höra fru K. ropa
med hög röst:
; - Herman! Dröj inte! Klockan är så mycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
