Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet. Tre kungliga slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Stockholm tillsammans med sin sköna mor och sina
yngre systrar. Tant Fredrika var då sjelf ett barn
och tänkte att ingenting kunde öfvergå lyckan af att
vara en liten prinsessa. Nu voro de gamla, båda två;
storhertiginnan var för alltid skild från Sverige och
skulle måhända icke fatta något af det rent menskliga
deltagande som den förutnämnda så varmt kände för
henne - kanske skulle en anhållan om företräde till
och med misshaga henne.
Trots alla invändningar, som tant Fredrika sjelf
gjorde emot sin önskan att få träffa prinsessan,
kunde hon ej besegra densamma och yttrade några ord
i ämnet till en tysk ädling. Han smålog åt hennes
betänkligheter och ställde om att hon till följande
dag ei^höll löfte om att blifva emottagen.
Storhertiginnan bebodde ej något praktfullt palats,
utan blott ett enkelt men välbygdt hus, om-gifvet af
vackra och väl vårdade planteringar. Ingen furstlig
uppvaktning syntes till. Blott det rum, der mamsell
Bremer blef införd, vittnade om sin herrskarinnas
höga rang, genom de kungliga porträtter, som prydde
väggarna, medan en myckenhet af böcker och blommor
vittnade örn ett bildadt och ädelt sinne.
En äldre, mager dam af intressant utseende,
hvilken Fredrika Bremer genast igenkände som en
ättling af Wasahuset, kom in, gick fram till sin
gäst och omfamnade henne med tårar i sina ögon. Hon
förebrådde henne vänligt att hon icke kommit förr,
talade om Sverige - sitt barndomshem-och yttrade sig
så fullkomligt minnas slottet i Stockholm, att hon
skulle hitta öfverallt i denna ofant-
II
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
