Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dalarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nappid min beskied in fiendum wor, så fåid kumb atte.
Jär ir jen man, sa glämer um släikt, ur atter i värda
Quinfokäd hàfvà gäid framb och släids min modugum kallum,
Kjört döm sa unda sig, slåtrad og dängt og fygt döm ä ryggåm.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
”Äd war ick alwar, ig öped id framb; id fåid wår hemma [1].“
Flickor och hustrur! hören hit! Låten vara nålen och rocken,
Läggen bort skinförklädet strax med timben och halsduken och hufvudklädet[2];
Tagen så på er en blårock och byxor och bössan på axlarna,
Hatt och vantar, skinsäcken med mat, och svärdet vid sidan.
Följens så åt, som en rad knektar, fram med modiga hjertan.
Hjelpens åt, stån fast, sen stint ut, och huggen och skjuten,
Nappen med besked fienden an, så fån J vända åter.
Här ha‘n J en man, som glammar om slikt, hur fordom i verlden
Qvinfolket gått fram och slagits med modiga karlar,
Kört dem undan sig, slagit och huggit och förföljt dem på ryggen.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
Det var ej allvar, jag bekänner det för er; J fån vara hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
