Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Uppehåll i Valpariso; segling till Callao och vistelse därstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de öfriga följa. Till madrina tages valiligen ett gammalt sto; hon
förses med en bjellra, och med henne följa de öfriga hvart hon går, och
vädra reda på henne om de blifvit skiljda från hennes sällskap. Med
dessa goda egenskaper äro dock mulorna ofta mycket ilskna, de sparkas
och bitas; för att hindra det sednare, brukar man kasta en poncho
Öfver deras hufvud när de pålastas, och det är helt nöjsamt att se
huru de då klippa med de långa öronen. Vi hafva hört sägas att de
ej kunna slå eller springa om deras öron bindas långs hufvudets
framsida, men kunna ej af erfarenhet intyga sanningen af denna uppgift.
Utan att hafva besökt någon grufva, vilja vi dock i möjligaste
korthet meddela några underrättelser om grufväsendet i Chile. [1] Guld
erhålles både ur bergen och genom vaskning i uttorkade bäckar.
Dessutom finnas silfver- och koppargrufvor. Ett ordspråk har i landet
varit gängse, att en koppargrufva ger en säker vinst, silfver en
möjlig, men guld en säker förlust. Detta lär dock ej så alldeles vara
fallet, ty stora förmögenheter hafva gjorts genom silfvergrufvor, och
egare af magra landtegendomar hafva genom upptäckten af goda
silfverådror på sina egor blifvit rika karlar. Hvar och en som upptäcker
grufanledning har rättighet att bearbeta den, äfven på andras mark.
Bergens yta skall i allmänhet vara lösare än malmådrorna, som
derigenom komma att stå upp som låga åsar, då under en följd af år ett tunnt
lager af klippan vittrat bort eller blifvit afnött genom fjällbäckars
verkan. Nästan hvarje menniska i medlersta och isynnerhet i norra
Chile förstår sig litet på malmer, och vid ströfvandet i bergen, för
att samla buskar till bränsle, skola många rika grufvor upptäckts.
De många mekaniska hjelpmedel, som begagnas vid europeiska
bergverk, äro i Chile så godt som okända. Under den stora
gruffebern på 1820-talet, utsändes från England både arbetare och
machiner, men det befanns snart att de förre voro för dyrlejde, och de
sednare ej kunde begagnas i anseende till bristande drifkraft. Vi påminna
oss att grufvorna äro belägna i de ofruktbara delarna af landet, och ett
lefnadssätt, sådant som den engelska arbetaren är vand vid och
fordrar, blir der ytterst kostsamt. Många Engelsmän och Amerikanare
träffas väl såsom föreståndare vid grufvor, men arbetet bedrifves
nästan uteslutande med infödingar. Malmen bäres upp i korgar, och i
schaktet i zigzag ställde stockar, i hvilka å ömse sidor hak äro inhuggne,
bilda den föga beqväma trappa, uppföre hvilken arbetaren har att
streta med sin last. Denna väger vanligen omkring tio lispund, och
man påräknar af hvarje karl tolf foror om dagen, från ett djup af
4—500 fot. Mellan dessa får han bryta malm för att fylla sin korg.
Hans betalning för detta hårda arbete är en tarflig kost, nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
