Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Segling till Galapagos-öarne, uppehåll derstädes, och segling till Honolulu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oupphörligt genomdränktes af det från träden, när dessa skakades,
nedfallande vattnet. Ned från den förutnämnda gräsrika dalen, fingo vi
straxt se en oxe, som betade på en öppen plats på en bergsluttning.
Vi skyndade genom ett kärr till foten af berget, men komne ett stycke
upp genom skogen, som skiljde oss från betesplatsen, hörde vi ett
skott från en af kamraterna, som kommit litet i förväg, och snart
mötte oss med den underrättelsen att han skjutit bom. Efter en stunds
förlopp fingo vi se en hel hjord skymta mellan träden på andra sidan
dalen, ej långt från den folla der kalfvarne voro instängde. Vi
qvarlemnade der konstapeln och hans folk, med befallning att följa efter
när de hörde skott, och begåfvo oss in i skogen, der vi snart stötte
på kreaturen, af hvilka dock blott ett par syntes genom de täta
buskarna. Men lyckan var oss ej bevågen: ett par skott hade blifvit
fuktiga och brunno ej af, och de andra gingo bom. Vi väntade en
stund till dess konstapeln med sitt folk hunnit anlända, och begåfvo
oss efter boskapen, af hvilken vi väl ett par gånger sågo en skymt,
men snart tappade spåret. Vi fortsatte dock sökandet ett par timmar,
men kommo in i vidlyftiga och högst oländiga kärr, hvarest änder
funnos talrikt, men voro svåra att skjuta i anseende till buskarnes
täthet. Ingen af oss hade varit at denna trakt af ön, och man
började att fundera på att kunna hitta tillbaka igen, en ej så lätt sak,
emedan vi gjort många krokar och träden skymde de höjder vi
påräknatsom vägmärken.Efter ett par timmars vandring i den
ohyggligast oländiga mark, anlände vi fram till follan, men vid framkomsten
saknades konstapeln. Vi sköto några skott för att vägleda honom
dit, och då vägen derifrån ned till landningsstället ej var kinkig att
hitta, begåfvo vi oss allesammans utaf, medförande de förutnämnda
kalfvarna. Två permitterade styrmän saknades äfven, men hade
redan tidigt skiljt sig från hufvudstyrkan för att promenera på egen hand.
Kl. 2 e. m. kommo vi ombord med sönderrifna kläder och utslitna
skor samt uppgifne af trötthet.
Emedlertid förflöt dagen utan att någon af de tre saknade visade
sig, förr än just i skymningen, då den ena af styrmännen sågs på
stranden och blef hemtad ombord. Han berättade att hans kamrat
hade tröttnat upp och beslutat att öfver natten hvila i skogen för att
följande morgon fortsätta sin väg ombord, och att han hade reda på
hållet hvartåt han skulle gå, så att ingen fara var å färde. För att
söka reda på konstapeln anordnades till följande dagen en afdelning
manskap, under befäl af en officer, och försedd med signalhorn och
pistoler.
Tidigt på morgonen d. 18 anlände den saknade styrmannen, och
emot middagstiden konstapeln. Den sednare befann sig i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
