Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Kokosöarna, Mauritius och Kap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men de flesta plantager fortforo dock att vara djupt intecknade. Kom
så slafemancipationen[1], på hvilken man likväl länge varit beredd.
Ansenliga kontanta summor infloto väl, såsom ersättning för de
frigifna, i öns rörelsekapital, men i stället att användas till
egendomarnes upphjelpande och inteckningars utlösande, skola de till större
delen förslösats på nöjen och vällefnad, och när det sista pundet
strukit åt, befann man sig i en ganska bekymmersam ställning. Den
har väl sedan dess högst betydligt förbättrats, och till och med de
för några få år sedan inträffade stora handelskriserna förflöto utan
olägenheter af svårare beskaffenhet. Men emedlertid hade allvarsammare
sträfvanden gjort sig gällande, och det fordna slöseriet blifvit utbytt
mot sparsamhet och arbetsamhet. Att vi för öfrigt under vårt korta
vistande på stället ej kunde hinna göra några bekantskaper, är tydligt,
men att döma af ett par små sällskaper, som besökte fregatten, torde
ön hafva att erbjuda ett ganska behagligt sällskapslif, eller åtminstone
ej sakna ett af de nödvändigaste elementerna derför, intagande
medlemmar af det täcka könet.
Sedan Engelsmännen blefvo herrar öfver Mauritius har
kryddodlingen alldeles fått vika för den af socker, som tilltagit i en förvånande
grad, hvarvid man dock måste betänka att bristande afsättning till
följe af kriget länge hållit produktionen på en låg ståndpunkt. År
1812 var afkastningen föga öfver en million skålpund, under åren
1815—20 var den i medeltal årligen omkring sex millioner, men har
nu stigit till etthundrasextio [2], eller tillräckligt för att lasta tvåhundra
medelstora fartyg. Af denna sockermassa går fem sjettedelar till
England, resten till Cap och Australien. Rörets odling bedrifves med
största omsorg och guano nyttjas som gödningsämne. Den peruanska
anses kraftigast. Arbetarne äro till större delen Hinduer, som äro
flitigare, medgörligare och mindre dyrlejda än negrerne. Varnad af
en äldre erfarenhet går man varsamt tillväga med skogens afrödjande,
och undanhugger ej mera än hvad som genast kan förvandlas till
bärande jord. Kaffe odlas äfven på kullar och höjder. Det är af ypperlig
beskaffenhet, men skeppningen deraf är obetydlig. Egentligt åkerbruk
finnes endast i liten skala, och för hela arbetsklassen måste lifsmedel
(ris) hemtas från Indien och andra ställen. Några vidsträckta
betesmarker finnas naturligtvis ej heller, och ehuruväl man ser rätt vackra
hjordar, lemna de ej tillräckligt antal slagtkreatur för öns behof, utan
hemtas sådana från Madagascar. Många arabiska fartyg (s. k. gourabs
och daos) sysselsättas med boskaps transporterande, men denna sjöfart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
