Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Kokosöarna, Mauritius och Kap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De Kapstaden omgifvande trenne berg, Tafelberget, Lejonberget
och Djefvulsberget, bilda en grupp af ganska besynnerligt utseende.
Stenarten är sandsten, och dess rödbruna damm är en verklig pest i
staden, kring hvars gator det i hvirflande skyar drifves af fallbyarne.
Från vår ankarplats ses Tafelberget resa sig midt emellan de båda
andra, dess topp är alldeles flat, hvaraf det fått sitt namn. Höjden
är 3600 fot. Lejonberget ligger vester om det förra: dess sträckning
är ungefär i nord och syd, och sedt vester ifrån har det något så
nära utseende af liggande lejon, hvars hufvud är vändt åt söder.
Djefvulsberget är skrofligt och spetsigt. På bergens sluttningar träffas
markattor och babianer. En tillämnad färd upp på Tafelbergets topp
måste till följe af mulen väderlek inställas. Man mister under sådan
ej blott all lön för sin möda, utan blottställer sig äfven för att
förvilla sig uppe i berget, hvilket, utom att vara obehagligt, stundom
medför våda. Man bör helst taga med sig någon person, som känner
vägarna, annars kan man lätt få vandra hela dagen utan att finna
något ställe der man kan komma uppföre de tvärbranta afsatserna.
Det holländska ursprunget visar sig tydligen i stadens utseende.
Husen äro till betydligt antal alldeles sådana som man ser på taflor
ur detta lands skola, och isynnerhet är rådhuset ett icke dåligt prof
på holländsk byggnadskonst. Äfven bland befolkningen röjer sig
genast vid första påseendet ett icke-engelskt element, och örat far ofta
höra det bataviska språket, hvilket allmänt talas af den färgade
arbetsklassen. Denna tycktes oss här fulare än på något annat ställe
vi besökt, en följd af beblandning med hottentottiskt blod. Äkta
Hottentotter ser man ej ofta i staden, och dem man råkar äro
vanligen från landet inkomne drängar eller formän, ty Hottentotten trifves
ej vid stadslifvet. En sådan forman med sitt spann hör till
Kapstadens karakteristiska egenheter. Man tänke sig en ofantlig rustvagn,
förspänd med ända till ett dussin par oxar, och karlen vandrande vid
deras sida försedd med en piska af fabelaktiga dimensioner. Dess
skaft är ett par famnar långt och snärten skulle kunna misstagas för
en metref. Piskan föres med båda händerna, och vid dess begagnande
fattar karlen säkert fotfäste, för att med tillhjelp af kroppens hela
öfverdel sätta fart på snärten, ur hvilken han framlockar de mest
brakande smällar. Oxarne äro magra, högbenta och försedda med
utomordentligt långa horn; deras utseende röjer mera rörlighet än styrka.
Dresseringen för ändamålet är fullkomlig; på blott mundtlig befallning
manövrera de med en noggrannhet, som täflar med det bäst exercerade
artilleris, och det väcker förvåning huru väl de i ganska dugtigt traf
svänga kring gathörnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
