Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•485
Det enda, som genom flyttningen till Florenz var
ådagalagdt, bestod deri att Italien icke för närvarande hade för
afsigt att sätta sig i besittning af Rom. Men framtiden
var fri.
Detta var också Italiens mening, hvilken ingalunda
förnekades i underhandlingen. Förbindelsen, som Italien åtog sig,
gick ej längre än att ej med härsmagt angripa Rom d. v. s.
att från sin sida tillämpa non-interventionsprincipen i
afseende på Rom likasom franske kejsaren hade tillämpat denna
grundsats i afseende på det öfriga Italien, men Italien hade
icke derföre upgifvit sin tanke på Rom. Det hade endast
hänskjutit denna tanke till framtiden i den förhoppning att
den samma skulle göra sig erkänd genom sin egen sanning l).
Att detta var Italiens mening var för kejsar Napoleon
mycket väl bekant. Italienska regeringen hade förbjudit sine
sändebud i Paris att i frågan om den faktiska garantien
ingå på någonting, som medförde en förnekelse af denna
Italiens framtidstanke 2).
Den tid, då Italien kunde hoppas att denna tanke skulle
blifva en verklighet, var emellertid mycket obestämd. Den
kunde blifva lång, den kunde blifva kort, det visade sig
sedermera att den tiden icke blef mycket långvarig. Men för
närvarande var frågan om Rom i Italiens ögon hvad man
kallar en tidsfråga. Och under tiden hade Italien vunnit
den förmån att de franska trupperna aflägsnades från Italiens
jord. Försakelsen, som Italien gjorde, att låta frågan om
Rom ställas till framtiden, gjorde Italiens ställning ej sämre
1) Italienska utrikesministern Viseonti-Venosta i skrifvelsen till
italienske ministern vid franska hofvet Nigra yttrar om det fördrag
Italien ville ingå att det »ne vise pas a resoudre immediatement le
grand probleme des rapports du Saint-Siege avec le royaume d’Italie»,
men det innehölle »le seui moyen d’arriver graduellement a une solution
de la question romaine par le lent et infaillible triomphe de ces forces
morales auquel le parlement italien a fait appel dans ses votes c’est
a dire par 1’application progressive des principes du droit et des
prin-cipes religieuses». Das Staatsarchiv, T. VII, n:o 1719.
2) Das Staatsarchiv, T. VII, n:o 1720. Föreskriften innehöll att
förkasta hvarje förslag, som vore »contraire aux droits de la nation.
Il ne pouvait donc etre question d’une renonciation aux aspirations
nationales».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
