Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•486
än den var förut. Ty om Italien efter de franska
truppernas aftåg måste afhålla sig från Rom, var Italien lika
mycket tvunget att så göra så länge de franska trupperna
voro qvar.
Ställer man åter frågan på kejsar Napoleons ståndpunkt,
var ej mycket vunnet. Denna fråga handlade ju om
påfvens verldsliga magt. Denna magt, påfvens regering i Rom,
var för Italien ett faktiskt tillstånd, som kunde och borde
uphöra, men för kejsar Napoleon var samma sak en
oväger-ligt afgjord, oföränderlig grundsats. Ville Frankrike göra
denna grundsats erkänd, så var afsigten förfelad, Italien
hade icke erkänt grundsatsen. Ville Frankrike åtminstone
ställa det faktiska tillståndet på en fast och säker botten,,
så var denna botten något sväfvande aldenstund Italien alls
icke hade öfvergifvit tanken på Rom. Det erkändes också
af franska regeringen i dess svar på anmärkningar, som
gjordes från Österrike, att fördraget med Italien icke vore
att anse såsom en lösning af den romerska frågan, men
blott innebure, såsom orden lydde, ett »modus vivendi», ett
sätt att hjelpa sig fram
Vänder man åter tanken till den tredje interesserade
parten, honom om hvilken fördraget handlade, påfven, så
var hans ställning sådan som för en regerande monark
måste vara i högsta grad påkostande. Andra magter slöto
fördrag om hans ve eller väl, men ingendera bekymrade sig
derom hvad lian sjelf kunde säga. Han kunde tacka franske
kejsaren för det beskydd lian hade haft, men nu stälde sig
beskyddaren på afstånd och påfven berodde af Italiens
ordhållighet. Må hända kunde dock en sannolik förhoppning
föresväfva påfven att om de franska trupperna nu gingo
bort, kunde de väl en annan gång återkomma. För öfrigt
lönade ej mödan fråga hvad påfven skulle säga. Det vet
bela verlden att påfven säger alltid nej, när frågan handlar
om att afstå någonting.
c) Besittning stagandet af Rom år 1870. Frågan om
Rom var således stäld till framtiden. Denna framtid skulle
snart komma. Sex år, ej flera, liade förflutit då Rom verk-
1) Bas Staatsarchiv, T. VIII, n:o 1793.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
