Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brun, Johannes Finne - Brun, Louise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
litografisk officin, men skådespelaren
började redan vakna uti honom och
tillsammans med några andra unga personer
upprättade han en privatteater, der hans
egen första roll antagligen har varit Jeppe
på berget, som i senare dagar blef en af
hans triumfroller. Då Ole Bull 1849 kom
till Bergen för ätt der grunda den första
nationela norska teatern, följde det så godt
som af sig sjelft, att Brun anmälde sig,
och det berodde till och med till en stor
del på honom, att Bull fick sina bästa
krafter samlade. Den 2 jan. 1850
debuterade han som Henrik i "Den
vægelsindede" af Holberg, och man såg strax, att
här var en född skådespelare funnen. Det
var i de komiska, framför allt i de
humoristiska rollerna som han hänförde
allmänheten med sin omedelbara qvickhet
och sin rikedom på sceniska medel. Man
insamlade några år senare ett belopp, för
hvilket han företog en konstresa till
Danmark och Tyskland, och vid hemkomsten
visade det sig, att bekantskapen med de
stora utländska scenerna hade i hög grad
utvecklat den intelligente konstnären. Vid
Bergens scen spelade han 186 roller
under de 7 år han var fästad vid den. Den
21 april 1857 uppträdde han för första
gången på Kristiania teater, som han
senare tillhört och hvarest han spelat
300—400 roller, bland dem en stor
mängd, som skall skänka hans namn en
oförgänglig glans i den norska teaterns
historia. Bland hans Holbergroller
intages högsta platsen af Jeppe på berget,
Jakob von Tyboe och Per Degn i
"Erasmus Montanus". I Molièreska roller har
han lyst som Sganarel i "Doktorn mot
sin vilja", som Argan i "Den inbillade
sjuke" och som Jourdain i "Den
adelsvurmande borgaren". Också Shakspeares
komiska roller ha för honom utgjort ett
tacksamt fält; hans Falstaff, hans Bottom
och hans Autolycus kunna nämnas i
främsta rummet. Den nationela norska
repertoaren är honom icke mindre skyldig;
Dovregubben i "Per Gynt", Straaman i
"Kjærlighedens Komedie", Daniel Heire
i "De unges förbund", amtmannen i "De
nygifte", Jacobsen i "En fallit", Ejmer i
"Inden döre" och Aune i "Samfundets
stötter" ha vunnit ett stort och
berättigadt bifall, för att icke tala om de många
mindre rollerna i norska och danska
stycken, der han så att säga burit hela
stycket fram genom kostliga figurer; man
behöfver blott nämna Anker i "Soldaterlöjer",
Stolpe i "Hos kaptejnen" m. fl.
Det mest framträdande draget i B:s
konstnärsindividualitet är hans djupa,
varma och sanna humor. Öfver allt, der
han kan förena det komiska med en varm,
godmodig grundton, uppnår han det
högsta, i det han likväl vid sidan deraf eger
en betydlig förvandlingsförmåga och err
rikedom på smådrag, som bidraga att
göra äfven mindre framstående figurer
roande. Koller sådana som Blandinet i
"De små foglarne", Traumanns i "Ben
gamle doktorn", Michel Perrin m. fl. å
ena sidan samt hans Nonancourt i "En
italiensk stråhatt", Iversen i "Abekatten",
Leon i "Med tillåtelse, min fru" m. fl.
beteckna hvar på sitt sätt Brums bästa
förmåga. I sitt fädernesland är han högt
värderad, och hans jubileumsdag blef en i
teaterns annaler ovanlig högtidlighet; men
äfven i Sverige och Danmark har han
vunnit ett stort namn. I Köpenhamn
uppträdde han 1872 på Kasino som Tanne
i "Hon skall debutera" och doktor
Bartholo i "Barberaren i Sevilla" och gjorde
mycken lycka. I Göteborg uppträdde han
1879. Stockholm besökte han först 1878
och sedermera 1881 och 1882. Dessutom
har han flera gånger gasterat i Bergen
och annorstädes i Norge. Han är den
ende skådespelare, som innehar den
norska S:t Olafsorden.
Brun, Louise, född Gulbrandsen 1831
i Bergen, var en betydande
karaktersskådespelerska, som debuterade vid
Bergens scen samtidigt med Johannes Brun,
med hvilken hon ingick äktenskap 1851;
1857 följde hon honom till Kristiania,
der hon afled 1866. Hennes talang
omfattade ett temligen betydligt område, och
ända från tragiska roller till moderna
i damroller löste hon med framgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
