Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dahlström, Carl Andreas - Dahmgren, Hedvig Ulrica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wetterling och Fogelberg. Efter sin hemkomst,
1830, studerade han någon tid vid
akademien för de fria konsterna, der han
likvisst ej trifdes länge. Den bristande
konstnärliga tukt, som hans arbeten röja,
måste till en del skrifvas på räkningen
af denna knapphändiga skolunderbygnad.
I stället började han med ifver studera
Sveriges natur och de gamle holländarne,
hos hvilka han träffade förebilder i den
kraft och sanning, han sökte, men ej fann
i det akademiska måleriet. Redan 1831
uppträdde han som landskapsmålare;
sedermera öfvergick han till den förening
af genre och landskap, som i Sverige
banade väg för en ny riktning. Åren
1832—1839 syntes på akademiens utställningar
flere af honom målade små taflor:
"Fiskare på is", "Skogseld", "Bondfolk med
hästar", "Kappkörning på Brunsviken",
"Fartyg i hamn" m. fl., hvilka vunno
bifall för den fina och lifliga
framställningen, de korrekta djurstudierna och den
vårdade sammansättningen, fastän
koloritens tyngd i viss mån motvägde de
goda egenskaperna. Genom dessa bilder
gaf D. onekligen uppslaget till den nyare
svenska genremålningen, hvars
framgångar han likvisst ej fick dela.
Omständigheterna ville, att hans egentliga
lifsgerning skulle utföras på ett annat område.
Då Karl XIV Johan beslöt att på
Drottningholm samla ett galleri af sina
bataljer, funnos icke synnerligt många
konstnärliga krafter att tillgå. D. hade i sina
genretaflor visat sig ega goda studier i
hästens framställande, och derför fick
han, genom öfverintendenten
Anckarsvärds bemedling, beställning på fyra
målningar. Efter det han fullbordat:
"Revy på Ladugårdsgärdet 1838" och
"Slaget vid Leipzig 1813", hvilka vunno
bifall genom den goda grupperingen och
de förträffliga "lufterna", fick han, på
konungens bekostnad, resa till Lübeck
1841 för att taga en utsigt af nejden,
skådeplatsen för en af konungens strider.
Han fullbordade derefter: "Slaget vid
Lübeck 1806" och "Öfvergången af Rhen
1796". Dessa taflor intyga hans stora
kompositionsförmåga, men färgen blef
allt mer tung och hård, hvarför D.
beslöt att egna sig åt litografi, i hvilken
hans förmåga kunde göra sig gällande,
utan att hämmas af koloritens för honom
tryckande band. Första frukten af hans
verksamhet på sist nämda område var:
"Teckningar till Karl XIV Johans
historia" (1844), dels kopierade, dels tecknade
af konstnären sjelf. Derefter följde:
"Teckningar ur tretioåriga krigets historia"
(text af L. Westerberg, 1845—1847; ny
uppl. 1851—1852), "Teckningar ur
Sveriges historia under karolinska
tidehvarfvet" (1847—1851) och "Teckningar ur
Vasaregenternas historia" (text af A. E.
Holmberg, 1854—1855), hvilket är hans
mattaste arbete af detta slag. År 1861 utkom
"Teckningar ur konung Gustaf III:s
historia". I dessa teckningar visar D. sig
ega goda kostymstudier, efter måttet af
sin tids fordringar, samt förmåga af
gruppering och uppfinning, hvaremot
uppfattning och karakteristik af den enstaka
figuren blefvo mindre djupa. Bristen på
modellstudier och brådska i arbetet
framkallade ett manér i figurerna, hvilket
småningom blef frånstötande. Men bredvid
detta återfinnas ännu en viss liflighet och
berättargåfva i hans "Taflor till Fredmans
epistlar och sånger" (text af Afze,
1851—1852), med hvilka han å nyo öfvergick
till genren. Hans sista dithörande
samlingar: "I Stockholm" (1855), "Teckningar
ur svenska folklifvet" (1857) och
"Teckningar ur hvardagslifvet" (1858), — alla
med text af Kiellman-Göranson — äro
stelnade i manér. "Svenska folkets seder,
I bruk och klädedrägter" (1863, ny uppl.
1866—1868) var det sista försöket i
konstnärlig riktning; men en allt mer
försvagad syn och tryckande bekymmer under
senare delen af hans lif hade då förlamat
hans krafter. D. dog i Stockholm den 9
sept. 1869.
Dahmgren, Hedvig Ulrica, fru;
skådespelerska. Född Tingqvist i Stockholm
den 20 febr. 1836. Började sin
teaterbana år 1853 vid "Westerlundska
lottsällskapet", som hade privilegier att spela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
